Det var ett tag sedan jag skrev nu.. allt har kännts så hopplöst. jag la allt åt sidan och orkade inte ta tag i saker och ting. Jag var nära på att säga upp mig från jobbet många gånger bara för att jag inte orkade komma tillbaka till kiruna och börja min vardag igen.
Nu känns allt lite bättre och jag har börjat komma tillbaka i vardagen. jag har fått saker gjorda och det känns som att jag är på väg igen!
Igår hade jag min intervju med STS som jag så många gånger avbokade. Igår fanns det ingen återvändo så jag satt där i ca. 2 timmar och blev intervjuad på engelska!! Det var frågor som ''Om du och ditt värdbarn är ute i parken och han/hon ramlar av från gungan och gör sig illa, vad gör du då?'' eller ''Du kör bil och mitt på motorvägen knäpper barnet plötsligt upp bilbältet, vad gör du då?'' vad svarar man på det liksom? Sånt gjorde mig lite nervös men det gick väl bra hoppas jag..trots att min engelska sög. såå, nu är jag ett steg närmare. Det jag väntar på nu är att min kontaktperson ska ringa mig och vi ska gå igenom mitt au pair room som sedan ska skickas in så att värdfamiljer får titta på den. Jag önskade att hamna on the east cost, helst new york så vi får väl se :)